Gick upp vid åtta imorse, pappa plockade upp mig strax före halv nio och vi åkte till sjukhuset. Först in i L-huset, tog bort gips, ner till B-huset, röntgade, tillbaka till L-huset där jag fick prata med kirurgen som opererade mig. Det såg fortfarande inte bra ut. Fyra veckor till med gips och blir det inte bra efter det så kanske dom ska operera om. Jag har gråtit så mycket så nu finns det inga tårar kvar. Jag trodde jag skulle få bort gipset nu så jag kunde fortsätta jobba kvällar på East west och få mitt badvaktsjobb men det vart väl inget. Fick ett nytt gips och vi ger dom här fyra veckorna en chans men jag har haft gips i tre månader nu så chansen att det blir bra är minimal. Okey att jag har haft gips länge, det kan jag leva med. Men opereras igen och inte kunna jobba. Det smärtar verkligen, jag är trött på att leva på mamma. Vill jobba och klara mig själv. Ska inte skriva mer om detta men ville få ut det ut mitt system så jag kan ha roligt i Stockholm. Fan! Det ordnar sig väl alltid!?